VERK: Marja Helander – Eatnanvuloš Lottit – Fåglarna i jorden
Vems delaktighet?
2018 | längd 10:40
Eatnanvuloš Lottit – Fåglarna i jorden är en kort dansfilm. Uppträdarna i den något melankoliska historien är två unga samiska balettstuderande, Birit och Katja Haarla. Verket studerar djupare frågor bakom ägandet av de samiska områdena.
Konstnären berättar:
Om verket: ”Idén till verket föddes år 2017 vid Finlands 100-årsjubileum. Jag ville göra en film som kommenterar samernas ställning och det att samerna inte själv får bestämma över sina land. Fastän vi har Sametinget, kan det endast ge utlåtanden som andra inte är tvungna följa.
Jag kände dansarna Katja och Birit Haarla sedan gammalt, och visste att de dansade vid Nationalbaletten. Idén var att de skulle dansa på Riksdagshusets trappor som döende svanar.
Vi filmade dansscenerna vid 5–6 tillfällen under skolloven i norr på samiska områden på Finlands sidan, i Utsjoki och Enare. Till slut filmade vi också i Helsingfors på Riksdagshusets trappor – ja ville genom dansen lyfta fram frågan om vem statens marker tillhör. Enligt samisk historia tillhör områdena vi filmat på i Lappland till samiskt ursprungsfolk. Jag ville också behandla appropriering och Tana älvs nya fiskeavtal (2017) som berövade samerna fiskerättigheter.
Mina arbeten innehåller både nutid och traditionell samisk naturuppfattning. I detta verk var det intressant att kombinera baletten som utvecklats från traditionell västerländsk hovdans och modern dans med samiska traditioner, dräkterna samt Lapplands och Samelands natur. Jag ser verket som politiskt, men det har också annan innebörd.
Senare lade jag märke till att ett tema som uppstod genom dansarna var ungdomen och det känsliga skedet mellan barndom och ungdom när man är utsatt för påverkan, på gott och ont.”
Om studierna: ”Jag klarade mig bra i skolan, och var en riktig ”plugghäst” som man då uttryckte det. Jag var ganska blyg och tyckte om att läsa och studera. På högstadiet var jag bra på bildkonst. Kylli-täti som målade på tv var en familjebekant. Jag var intresserad av konst och arkitektur. Jag funderade på att bli lärare, arkitekt eller fotograf. Också naturen intresserade. Före konststudierna studerade jag faktiskt skogsbruk i ett år. Jag bytte till konststudier, men skulle fortfarande vara intresserad av att arbeta som till exempel miljöbiolog. Jag har magisterexamen från fotografilinjen vid Aalto-universitetet och studerade också vid Lahden Taideinstituutti. När jag var liten fotade jag ofta med kameror som min pappa gett mig.”
Om delaktighet: ”Man vet fortfarande ganska lite om samerna i Finland, och det sprids också felaktig information. Till exempel i skolböcker berättas väldigt lite om samerna, även om det annars talas om ursprungsfolk.
För mig viktiga gemenskaper är konstnärsgemenskaperna speciellt i min hemstad Helsingfors samt samekonstnärerna. Samekonstnärernas gemenskap är solid och internationell. Jag känner också delaktighet i det samiska samfundet i Utsjoki där jag har släktingar. Vännerna är också viktiga.”
Om att arbeta som konstnär: ”Det roligaste med att arbeta som konstnär är skapandet och förverkligandet. Nuförtiden ska man göra alltmöjligt annat, som bokföring, svara på mail och sköta ärenden, vilket kan vara stressande. Konstnärer känner också press över att synas på sociala medier och där lyfta fram sitt arbete.
När jag var yngre önskade jag mig ett flexibelt jobb. Konstnärsarbetet är precis det, och speciellt friheten är en stor sporre för många. Å andra sidan får man också tåla osäkerhet, vilket kan leda till att arbetet snurrar i tankarna om kvällarna. Även om man gör fin konst, kan den ekonomiska situationen vara osäker.”