VERK: Azar Saiyar – Historien sipprar fram under naglarna
Vems delaktighet?
2016 | längd 7:20
Förut trodde man att vänsterhänthet orsakar kriminalitet, enfaldighet och amoralitet hos barn. Därför försökte man utrota vänsterhäntheten på olika sätt. Man straffade dem som använde fel hand. Historia valuu kynsien alta är ett videoverk om historien och kulturen av den vänstra handen samt olämpliga kroppars omskolande.
Konstnären berättar:
Om verket: ”Verket föddes ur personligt intresse. Min far var vänsterhänt, men tvingades i skolan skriva med höger hand. Som liten grep mitt barn pennan oftast med vänster hand. Det var oklart vilken hand som var starkare. Jag började läsa om vänsterhänthet.
Idén till verket kom först senare, även om det inte berättar endast om vänsterhänthet, utan också om försöken att anpassa människor till normer, strävan till normalitet och även trosföreställningar som varar från en generation till nästa.
Jag började med bildmaterialet. Jag letade i bildarkiv upp bilder och videor som berörde ämnet. Materialet gav mig sedan idéer till vad jag med fotografen ytterligare skulle filma till verket. Voice over-texten kom till allra sist, fastän jag skrivit under hela processen. En viktig insikt i verket var när jag hittade berättarens synpunkt. Till slut samarbetade jag ännu med ljuddesignern och tonsättaren, vilket var trevligt. Det var fint att få också andras visioner med i verket.”
Om studierna: ”På högstadiet var jag intresserad av att skriva; jag tänkte att jag nog börjar skriva böcker eller manus. Jag trodde inte att jag skulle arbeta med bild. Jag kände mig inte speciellt begåvad i visuellt uttryck. Jag var aldrig bra på att rita eller måla, men kanske har det medfört en viss frihet i mitt arbetande. Film och fotografering intresserade mig redan då och samhälleliga frågor likaså.”
Om delaktighet: ”Mest delaktighet har jag känt i vissa rätt så öppna projekt, i vilka man genast själv får agera och planera, till exempel i frivilligarbeten som jag gjort. I dem kan man själv skapa strukturer som man förverkligar i stället för att följa andras planer och mönster. Man kan fast starta någon verksamhet med en grupp vänner.”
Om att arbeta som konstnär: ”Det roligaste med att arbeta som konstnär är friheten, fastän det inte alltid är så fritt. Jag gillar stunder när man närmar sig det som intresserar en och får sätta sig in i ämnet utan att veta vad som komma skall. Friheten att upptäcka saker som man inte ens visste att man letade efter. Jag gillar också den oregelbundna arbetstakten, även om den kräver ett visst ansvar. Man måste hålla koll på sitt eget arbete.
Jag tänkte inte att jag skulle bli konstnär, och därför hade jag heller inga tydliga förväntningar på hurdant arbetet skulle vara. Jag har fått lära mig att konstnärens arbete ofta har en annorlunda rytm och logik än många andra arbeten. Jag tänker att dess värde inte kan räknas i arbetstimmar, även om inget blir gjort utan arbete och den tid som det tar.
Någon gång kan man få en nästan färdig idé under en promenad, medan man andra gånger kan arbeta åratal med någonting och ändå till slut vara tvungen att överge hela idén.”