VERK: Maija Blåfield – Om jag vore begraven i gathörnet
Vems delaktighet?
2011 | längd 5:40
Om jag vore begraven i gathörnet berättar om ett kort annorlundaseende som upplevelsen av skönhet i vardagen ofta består av. Verket är filmat under en residensvistelse i Frankfurt am Main. En gravsten som lämnats i en skräphög i ett gathörn blev utgångspunkten för granskandet av den främmande omgivningen. Staden visar sig som ett tomt landskap som iakttas ur den utanförstående berättarens synpunkt. Omgivningens rangordning, ändamålsenlighet och vardagliga logik förbigås, och man hittar monument på bakgårdarna. Tack för inspirationen till fru och herr Dreher.
Konstnären berättar:
Om verket: “Om jag vore begraven i gathörnet är ett porträtt av staden Frankfurt berättat ur perspektivet av en fiktiv människa som är begraven i ett gathörn.
För tio år sedan arbetade jag i konstnärsresidens i Frankfurt i Tyskland. Första kvällen skulle jag cykla och träffa en vän på andra sidan av staden, men tappade förstås bort mig utan karta och hade på den tiden heller ingen smarttelefon. Jag stannade vid ett gathörn där en hög av skräp och bortkastade prylar väntade på avfallstransporten. Bland skräpet stod en gammal gravsten som jag tog bild på.
Frankfurt lever och är bland alla byggarbetsplatser i konstant förändring. Verket leker med tanken att en människa för 100 år sedan i stället för på en kyrkogård skulle ha blivit begravd mitt bland det livliga människovimlet. Hur skulle hon tolka det hon såg och hur uppleva den främmande världen?
Det poetiska, lilla verket är en experimentell dokumentärfilm. Bildmaterialet är dokumentärt, men berättarrösten helt fiktiv. Narrationen leker med den utomståendes missförstånd och förvåning, vilket också kan vara centralt till exempel i våra reseupplevelser.
I dokumentarismen är slumpen väsentlig, verken är sällan fullt planerade. Detta verk fick sin början av en slump. Den snabba förändringen som är kännetecknande för Frankfurt syntes också under filmningsprocessen. En gång höll jag på att filma en vackert förvittrad vägg och skulle snabbt hämta en kameradel hemifrån. När jag väl kom tillbaka hade någon redan hunnit måla väggen vit.”
Om studierna: ”Redan på högstadiet och i gymnasiet visste jag att jag ville bli konstnär. Konstnärskapet kändes dock väldigt abstrakt: det var svårt att utforma vad arbetet innebär i praktiken. Det kändes också som ett alltför stort ansvar att komma på allt själv. Ett annat yrke jag övervägde var journalist, och jag var också väldigt intresserad av historia. Min pappa är facklitterär författare och historieforskare. När jag var ca 15 år gammal fick jag bekanta mig vid universitetets bokbutik där det fanns British Librarys katalog. Det var en massiv bokserie på tiotals delar, som innehöll all engelskspråkig litteratur. Nuförtiden finns den på nätet, men på 1980-talet och före sökmaskiner var den det enda sättet att leta upp information som inte i Finland fanns i bokbutiker eller på bibliotek. Försäljarna tyckte det var rätt roligt när jag studerade bokserien på golvet på alla fyra. Jag var intresserad av egyptologi, och har faktiskt fortfarande en bok som jag då beställde: ” Sexual life in Ancient Egypt.”
Om delaktighet: ”Den fiktiva berättaren förstår omgivningens händelser lite annorlunda, eftersom hon inte är delaktig av den. Hon har varit delaktig av den i sin egen tid, i det förflutna. Delaktigheten är en viktigt del av livet. Något slags utanförskap kan man dock ha nytta av när man gör observationer. Som utomstående ser man en främmande omgivning på helt annat sätt än de som är vana vid den.
Mitt arbete är dokumentariskt, verklighetens och vardagens granskande spelar en stor roll. Därför är det också viktigt att kunna se utanför den bekanta vardagsmiljön.”
Om att arbeta som konstnär: ”Oftast gillar jag mitt arbete väldigt mycket. Jag är ytterst glad över att få göra det jag gör. Att arbeta som konstnär är arbetsamt, jag gör långa dagar. Ofta är konstnären också företagare och sin egen arbetsgivare, som själv är ansvarig för allting. Det krävs också mångsidig kompetens och kreativt tänkande vad gäller alla praktiska lösningar, eftersom konstnären själv förverkligar största delen av sitt arbete. Å andra sidan leder denna mångsidighet också till att man konstant lär och förnyar sig.”