VERK: Milja Viita – Djurbron U-3033
Vems delaktighet?
2018 | längd 12:08
Eläinsilta U-3033 skildrar människornas och djurens korsande rutter och parallella verkligheter. Filmen har spelats in vid en skogbeväxt viltbro över en motorväg. Viltbroarna är arkitektoniskt intressanta och endast till naturen riktade konstruktioner, som gör det möjligt för djuren att korsa motorvägar.
På den smala remsan möts den konstruerade omgivningen och naturen. Avsnitten som filmats med en gammal 35 mm:s kamera skapar kontrast till den hemlighetsfulla verkligheten som spelats in med viltkameror.
Konstnären berättar:
Om verket: ”Eläinsilta U-3033 föddes ur nyfikenheten på ett ställe som jag råkade hitta. Jag ville granska årets kretslopp på ett ställe som låg mellan naturen och den konstruerade omgivningen och ta reda på hur livet ovanför motorvägen kunde se ut. Efter ett tag började jag se bron som en levande varelse, och under årets gång utvecklades den faktiskt till filmens huvudperson. Bron står för förändring, en ”gräns” mellan världen i dag och förut.”
Om att arbeta som konstnär: ”Det finaste med att vara konstnär är möjligheten att genom sitt arbete sätta sig in i världar som man ännu inte känner till. Ibland kan arbetet också vara forskande och då kan olika arbetsskeden leda en till överraskande ställen eller till fascinerande människor som man annars inte skulle träffa.”
Om delaktighet: ”Jag upplever delaktighet när jag arbetar, då är jag ofta i ett aktivt förhållande med min omgivning. Jag tycker allra mest om att filma, och ibland kan det under filmandet till och med uppstå en känsla av att man är ’mer än en människa’. Då känner man att man ser och upplever på ett djupare plan, att kroppen och sinnet är kopplade till tid och rum. Jag spelar in med en högljudd, gammal filmkamera, som gör en medveten om ljus och tid; filmen har alltid något förhållande till ljuset och en viss längd som bestämmer hur länge man kan filma. Jag framkallar ofta filmerna i mitt mörkrum, vilket ger tiden konkreta mått; cirka tre minuter färdig film får plats i min hand.
Känslan av delaktighet kanske föds när man tillåter sig själv att arbeta på sitt eget sätt och att man njuter av det. När jag var ung kändes skolan inte som ett tryggt ställe för mig, grupptrycket i skolorna är ofta för hårt. Delaktigheten behöver inte vara kopplad till andra människor, utan till känslan av att man har frihet att tänka och arbeta.”
Läs mer om Vems delaktighet? –läromedlet
Verket innehåller bilder av döda och levande djur.