Pedagogisk dokumentation som informationskälla – Kati Rintakorpi

De dokument som styr och de nierar den finska och de andra nordiska ländernas småbarnsfostran och förskoleundervisning representerar ett sociopedagogiskt synsätt, där innehållet eller de individuella målsättningarna inte på förhand är bestämda. Meningen är att undervisningen ska bygga på ämnesområden som är meningsfulla för barnen, och att valet av förfaringssätten likväl borde stöda deras uppväxt till etiska, välmående människor som är intresserade av att lära sig. Som redskap för utvärdering fastslår dokumenten dokumenteringen och det gemensamma reflekterande samtalet som hör därtill. Såväl barnen och föräldrarna som förskolelärarna borde delta i utvärderingen samt planerandet och utvecklandet av verksamheten som sammansätts på basis av den. Hurdana är förutsättningarna under vilka dokumenteringen infriar sitt löfte som ett demokratiskt och kraftigt pedagogiskt redskap, som hjälper reda ut betydelser och bygga på gemensam förståelse och den individuella inlärningen?Dokumenten som innehåller barnens och de vuxnas verksamhet – fotograferna, videorna, intervjuerna, berättelserna, anteckningarna, kartorna, teckningarna, målningarna, skulpturerna och bandinspelningarna – är medier som förmedlar stämningar och information om vardagen inom småbarnsfostran. Dokumentationsprocessen kan vara verksamhet där man förenar vetenskapliga och konstnärliga metoder och där barnen eller de vuxna kan förmedla sina egna synpunkter med hjälp av olika dokument. Då meningen med dokumentationsmetoden är att utveckla pedagogiken, betraktar man dokumenten som en del av inlärningsprocessen. Då kan man tala om pedagogisk dokumentation.Pedagogisk dokumentation är ett enastående sätt att ta vara på de försvinnande stunderna och osynliga processerna samt få tag i frågor, problem och funderingar på vilka man kan bygga en barnorienterad småbarnsfostran. Med hjälp av den är det möjligt att bilda framåtskridande helheter av olika innehåll, metoder och synpunkter, som är personliga och meningsfulla för varje barns uppväxt och utveckling. Pedagogisk dokumentation är ett redskap för forskningsarbete i vardagen, och med hjälp av det kan barn och vuxna utreda naturen och bemärkelsen av de fenomen och saker som intresserar dem. Gruppens verksamhet bygger då på den läroplan som förekommer i vardagen. En sak leder till en annan och en tredje, vare sig temat är robotar, rymden, jag och vi, förr i tiden, krökar i skogen, skrotets nya liv eller vad som helst för ämne, som man hittar mångahanda vetenskaplig, kunskapsmässig och konstbetonad information om.Fostrarens dokumentationsarbete riktas mot undervisningen och inlärningsprocessen. Man tar reda på vad barnen är intresserade av samt behoven, rädslorna och styrkorna, och kopplar informationen till var- dagens verksamheter på ett pedagogiskt konstruktivt sätt. Fostrarens uppgift är att välja sådana teman till fostringsverksamheten som har såväl pedagogisk som uplevelsemässig bärkraft ur varje barns synvin- kel i gruppen. Inom temat söker man områden med hjälp av vilka det för varje barn är möjligt att ansluta sig och förbinda sig till projektet samt bli sedd, hörd och förstådd som expert på sina egna tankar. Under utformandet av den integrerade undervisningen för fostrarna diskussioner med barnen, föräldrarna och varandra och dokumenterar dem. Barnens uppfattningar och särart kartläggs genom intervjuer, genom att observera och dokumentera deras lekar och hur de rör på sig så väl som deras konstnärliga, kunskapsmässiga och sociala verksamhet. Man talar med barnen både i grupp och på tumanhand och gör anteckning- ar. Då man hittar olika meningar och synvinklar diskuterar man tilsammans om dem och samlar ihop informationen som bilder och andra verk. Så småningom får fostraren en uppfattning om ett tema runt vilket det lönar sig att bygga verksamheten de närmaste veckorna. Den pedagogiska dokumentationsprocessen uppehålls alltjämt som verksamheten fortskrider. Då man väver in dokumentationen i småbarns- fostrans nät, är dens användning tidsmässigt möjligt. Den är inte bara en utsmyckning som broderas på de gamla tillvägagångssätten, utan en tråd som håller ihop och förnyar vävnaden.Barnen för sin del betraktar livet och sin egen inlärning med hjälp av dokumentationen under fostrarens pedagogiska handledning. Den pedagogiska dokumentationen möjliggör att de enastående inlärnings- banorna så småningom blir till helheter. En sak leder till en annan som åter leder till en tredje. Med hjälp av dokumenten kan barnen dela med sig åt de andra om sina undersökningar, upptäcktsfärder och experiment, samt lära sig av andra och ansluta sig till sådana grupper som undersöker saker man själv är intresserad av. I virrvarret av olika intressen, fynd och behov hjälper den pedagogiska dokumentationen att bevara den röda tråden i undervisningen samt ordning i det kreativa kaoset. Då reflekterandet över dokumentationen är en del av undervisningen, är det möjligt för barnen ta en titt i varandras verkligheter och delta i gemensamma projekt, även om de följer sina egna inlärningsbanor. Projektet kan liknas med en väg som fördelar sig till era stigar och med hjälp av dokumentationen återgår stigarna till en gemensam mötesplats på vägen där man delar erfarenheterna och det man lärt sig. I slutet av projektet sammanställs den dokumentation man samlat längs vägen till exempel till en bok, utställning, video, animation eller ett hörspel, som fungerar som en forskningsrapport för publiken om vad man gjort och hittat. De individuella lärostigarna sparas för barnets och familjens eget bruk till exempel i barnets portfolie, på en minnepinne eller i kommunens molntjänst.Dokumentationen representerar inte en enda sanning, utan dokumentationsprocessen är alltid subjektiv vare sig det är frågan om att ta bilder eller göra ett lerföremål. Varje dokumenterare väljer alltid ur sin egen utgångspunkt vad som dokumenteras och vad som lämnas bort. Då man reflekterar över, sammanställer och presenterar dokumenten, görs åter nya val. Vissa saker framhäver man och andra lämnar man bort med it, men också av misstag. Fostraren som använder dokumentation bör behärska kritisk mediekompetens och också rikta barnens uppmärksamhet till det. Vad är sant från vems perspektiv? Hur känns olika saker för olika människor? Ifall man inte inkluderar reflektion i dokumentationsprocessen, är man beroende av en enda människas tolkningar och verklighet. Den gemensamma diskussionen öppnar möjligheter till en mångsidigare tolkning av fenomen och händelser och är en väsentlig del av barnets inlärningsprocess. Pedagogisk dokumentation innebär diskussion, förhandlingar, debatter och meningssökande. Den pedagogiska dokumentationen berör de personliga processerna och gör dem synliga. Därför är det speciellt viktigt att fästa märke vid etik och sekretessbestämmelser i processens alla skeden.Trots den humana andan i dokumenten som styr småbarnsfostran och de undersökningar som gäller inlärning, deltagande, förbindande och kreativitet, lever ännu den tanken starkt kvar, att vuxna vet bäst vad som är bra för barnen. Då man använder pedagogisk dokumentation som redskap för planering, sparande och värderande av barnorienterade projekt, betyder det inte att man godtroget, leende och nickande fastnar i varje bete och låter strömmen föra utan kritik för att ”barnen bestämde så” eller ”barnen ville”. Tvärtom, den dokumenterande fostrarens arbete blir ännu mera betydelsefullt och intrikat än förut då det ständigt ska redas ut hur pedagogiken på ett för barnen bästa sätt förenas med deras verksamhet. Då fostrarna tar sig an en forsknings- resa med barnen, berikar det också fostrarnas egna arbete. Med hjälp av dokumentationen medför den gemensamma processen enastående information, som inte skulle nås på andra vägnar. Av den orsaken är varje projekt en egen kreativ process som ringlar sig enligt de deltagande personernas fotspår. Då de tidigare osynliga pedagogiska processerna får ny synlighet genom målinriktad dokumentation, växer fostrarnas självuppskattning. Pedagogisk dokumentation är också för dem en möjlighet att observera och värdera sin professionella verksamhet och utveckling. 
rnitakorpiartikkelinuoli

Projektets stigar. Projektet är som en väg som fördelar sig till era stigar. Med hjälp av dokumantationen möter stigarna, och då delar man, evaluerar och styr man inlärningen och erfarenheterna.

 

 Ytterligare information:Exempelvideo om användningen av pedagogisk dokumentation i förverkligandet och sam- manställandet av Romutaideprojekti (Skrotkonstprojektet): https://www.youtube.com/watch?v=KNCwj-0LTiwAlasuutari, M., Markström, A-M., Vallberg-Roth A-C. (2014). Assessment and Documenta- tion in Early Childhood Education. London: Routledge.Dahlberg, G., Moss, P., Pence, A. (2007). Beyond Quality in Early Childhood Education and Care. Languages of Evaluation. London: Routledge.Onnismaa E.-L., Rintakorpi K., Rusanen, S. (2014). ”Take a picture!” Children as photo- graphers and co-constructors of culture in early childhood education environment. In H. Ruismäki & I. Ruokonen (toim.) The 6th Journal of Intercultural Arts Education – Voices for Tomorrow. Department of Teacher Education. Faculty of Behavioural Sciences, Univer- sity of Helsinki, s. 35–48.Rusanen, S., Kuusela, M., Rintakorpi, K., Torkki, K. (2014). Musta tuntuu punaiselta. Kuvataiteellinen toiminta varhaisiässä. Helsinki: Lasten Keskus.Rintakorpi, K., Lipponen, L., Reunamo, J. (2014). Documenting with parents and toddlers: a Finnish case study. Early Years Journal: An International Research Journal, 34, s. 188–197. doi:10.1080/09575146.2014.903233