Att studera fenomen med konstuppforstrans medel – Hannele Cantell

Vad betyder mångvetenskaplig och fenomenbaserad inlärning?

I grunderna för läroplanen för grundläggande utbildning (2014) konstateras att varje elev under läsåret ska ha rätt att delta i åtminstone ett mångvetenskapligt lärområde. I praktiken betyder detta en helhet med tema, som utförs i samarbete mellan olika läroämnen. Samma anda finns också i förskoleundervisningen och småbarnspedagogiken där man allt mera strävar till samarbete mellan olika områden inom vetenskap, kunskap och konst.

Många fostrare är rätt bekanta med mångvetenskaplig undervisning sedan gammalt. Speciellt i småbarnsfostran, förskole- och nybörjarundervisning har man alltid sett på saker mångsidigt. Miljöfostran är ett exempel på ett ämnesområde där man kombinerat era olika synvinklar. Det finns na exempel på hur miljöfostran speciellt inom småbarnsfostran genomförts med betoning på konstuppfostran. Trots vissa na erfarenheter av helshetsskapande har den finska skolan överlag behållit ett starkt ämnesinriktat sätt att närma sig inlärningen. Därför är det viktigt att de mångvetenskapliga lärområdena i den nya läroplanen för alla läroanstalter och lärare är förpliktande, inte valfria.
Om mångvetenskaplig inlärning används det ofta uttryck som betyder ungefär samma sak. Till exempel fenomenbaserat lärande, projektbaserad inläring, disciplinbaserat helhetsskapande, helhetsskapande, integrerad lärning, tema- och designinriktad inlärning (DOP, desing orientated project) är alla inriktningar i lärande som betonar lite olika saker, fast gemensamt för dem alla är en vidsträkt, mångvetenskaplig strävan. Egentligen spelar det inte så stor roll vilket uttryck man använder. Det väsentliga är själva processen och målsättningen av att ta i besittning större helheter.

Mångvetenskaplighet innehåller integreringen av alla tänkbara områden inom vetenskap, kunskap och konst. Det är alltså inte frågan om endast några läroämnen, utan strävan är snarare att kombinera olika kunskaps- och metodmässiga synpunkter möjligast mångsidigt. Av denna orsak har konsten väldigt mycket att ge till mångvetenskapligt lärande. Lärandet fördjupas då man kan granska saker genom erfaren- het och upplevelser, genom att göra tillsammans och anknyta dem till elevens egna vardag. Här har konstfostran, där upplevelser och betydelse är essentiella, mycket att ge.

Allt har sin grund i barnens frågor och förundran

I fenomenbaserad inlärning undersöker man ett tema eller fenomen som valts tillsammans. I början av läroprocessen berättar inte läraren vad som granskas och hur man går till väga, utan ger utrymme för elev- ernas egen förundran och nyfikenhet. I början av processen får barnen uttrycka sina förhandsuppfattningar om fenomenet samt ställa många slags frågor och föreslå vad man egentligen tillsammans börjar utreda. Möjligheten att påverka det som lärs ökar givetvis studiemotivationen. Som stöd för diskussion och idéer kan man använda bilder av fenomenet under granskning. Samtidigt som man funderar över vad man börjar undersöka, funderar man också på hur man kan bekanta sig med ämnet. Om ämnet till exempel är “Hurdan är arkitekturen i den egna hemstaden”, funderar man tillsammans över olika sätt det är möjligt att utreda och dokumentera saken på. Även i detta skede ges utrymme åt barnens egna önskemål och tankar. Fenomenet kan utredas på många olika sätt, till exempel genom att fotografera, spela in video, intervjua, bekanta sig med fackböcker, genom att själv iaktta osv.

Lära sig genom att göra tillsammans

Då man rett ut ämnet och frågeställningen samt hur och vad man gör, är det dags för själva verksamheten. Fenomenbaserad inlärning är starkt förknippad med att göra tillsammans. Också resultaten skaffas och presenteras tillsammans lika som olika dokumentationer. Läraren kan tillsammans med eleverna eller sin grupp besluta i hurdana smågrupper det lönar sig att förverkliga verksamheten. Det är möjligt att i varje grupp utreda samma frågor om fenomenet under granskning, eller så kan de utdelas egna specialfrågor till vilka de söker svar. Den fenomenbaserade inlärningen kräver inte att man vet om saker på förhand. Därför är hela gruppens gemensamma funderingar och utredningar värdefulla.

Även om eleverna själva i fenomenprojekten tar mera ansvar för inlärandet, är lärarens roll fortfarande mycket viktig. Fenomenbaserad inlärning kan ibland leda till att eleverna intresserar sig för något marginalt i stället för att granska helheten. Detta är tillåtet och kan avslöja ny, intressant information, men ibland kan det leda till att man kommer för långt bort från själva temat. Läraren behövs för att instruera och att hjälpa hitta och konstruera informationen samt hjälpa använda olika metoder. Ifall man koncentrerar sig på en mycket begränsad synvinkel, kan det också leda till en väldigt splittrad helhetsbild. Lärarens uppgift är att se till att fenomenets begrepp gestaltas rätt och i rätt rang- ordning. Läraren samlar ihop de olika sakerna och hjälper skapa en kunskapsmässigt enhetlig helhet.

Konst och kunskapsmässig förståelse stöder varandra

I bästa fall förenas mångsidigt både vetenskapens och konstens synpunkter i den fenomenbaserade inlärningen. Konstuppfostrans medel lämpar sig för att samla information, men speciellt för att belysa och presentera fenomenets inlärningsresultat. En av de centrala egenskaperna i den fenomenbaserade inlärningen är att man presenterar sina resultat för andra och att resultatet av inlärningen är någon slags produkt. Jämfört med den traditionella individinriktade inlärningsprocessen, poängterar den fenomenbaserade inlärningen delad inlärning genom att göra tillsammans och genom olika vetenskapliga eller konstnärliga produkter. Man delar med sig det man lär sig. Det inlärda stannar inte bara ”i huvudet” på en enda elev.

Målsättningen med den mångvetenskapliga inlärningen är att det i projekten deltar möjligast många läroämnen från skolans olika områden av vetenskap, kunskap och konst. Det betyder inte att alla ämnen behöver delta samtidigt i samma projekt. Skolorna borde dock ta i beaktande alla läroämnens giv till den fenomenbaserade inlärningen. Det lönar sig inte att vara rädd för ämnen som matematik eller fysik, utan fördomsfritt kombinera vetenskaper. På så sätt kan det uppstå något oförutsebart och även konsten kan få ny betydelse och nya förverklingssätt.

Då lärandet ger upplevelser, glädje och ny förståelse

Meningsfulla inlärningsupplevelser är inte alltid de lättaste, men oftast tillbringar de glädje och man minns dem länge efteråt. Erfarenheter inom den fenomenbaserade inlärningen bland barn och unga tyder på att speciellt motivationen ökar då de själv får göra, välja arbetssätt och fastslå det som inlärs. Det är viktigt att redan i små barns lärområden ge ansvar för lärandet åt barnen själva. Konstfostrare kan här spela en viktig roll genom att uppmuntra andra lärare, eftersom de ofta har erfarenhet av att förverkliga barnorienterade projekt. För konstfostrare är utmaningen med de mångvetenskapliga lärområdena inte nödvändigtvis i sättet att närma sig ämnena i fenomenbaserad inlärning, utan förverkligandet av det mångvetenskapliga samarbetet tillsammans med lärare av alla slags och alla läroämnen. I bästa fall förenas olika synvinklar fördomsfritt i den fenomenbaserade inlärningen. Därför är det viktigt att konstfostrare inte endast fungerar sinsemellan, utan att man uppmuntrar till samarbete över ämnesgränserna.

I småbarnsfostran fungerar man som bäst mångvetenskapligt, och i förskoleundervisningen samt den grundläggande undervisningen tas den nya läroplanen i bruk år 2016. Då ska man i alla finska skolor förverkliga vidsträckta mångvetenskapliga lärområden. Det vore väldigt intressant att samla information om dessa projekt och få en uppfattning om hurdana inspirerande, nya inlärningsmetoder och -helheter det görs i Finland till exempel efter fem år. Klart är, att konsten kommer att spela en central roll.

 

Mera om ämnet:

Cantell, H. (2015). Näin rakennat monialaisia oppimiskokonaisuuksia. Jyväskylä: PS-kus- tannus.